oonlyamanda

Efter en väldigt lyckad dag i stallet ska jag bege mig vidare till Hässlecity för teorilektion och käk. Idag satt jag upp på Lanza och skrittade även några steg - på hennes eget bevåg och hon var varkligen hur lugn och super som helst. Både jag och min syster var riktigt nöjda med henne och tycker att hon skötte sig fantastiskt! Hon är ju en fantastisk individ och faktiskt ganska lättarbetad om man bara tar henne rätt. Man kan ju undra varför Felix är så himla bäst när han har en så bra mamma? Naj, inte alls!

Sen tog vi även ut Pringlan en runda och lät henne bekanta sig ytterligare med sadel, hon har haft det på sig innan visserligen men all träning är viktigt så att de får in rutinen. Där var det heller inga problem oavsett hur mycket jag riste och förde oljud. Duktiga pållar!

Sist men inte minst var det dags för träning och då fick lillasyster faktiskt ta Prinsen idag och så tog jag Bobben. För Angelica och Felix tyckte jag faktiskt att det gick riktigt bra, han skötte sig och var stundvis riktigt fin. För mig och Bob gick det inte lika bra av olika anledningar, det var absolut inte hans fel i alla fall så jag packade ihop och gick in. Mitt humör och hur jag är ska inte gå ut över hästen enligt min åsikt.

Frida kommer troligen att slå mig ca 9856 gånger på måndag eftersom jag lägger upp bilden, men det får jag tåla! GNÄGG PÅ DET. Jag har fått något smått dille på att kasta upp folk på Olga så idag blev det Fridas tur. Med tankte på att Olga är en fruktansvärt rastlös häst och snurrar 58 varv i boxen i minuten när hon är inne så såg Frida väldigt skeptisk ut och tyckta att Olgabolga var lite för stor och lite för icke-snäll. Ack så fel man kan ha! Frida var värsta ridstjärnan och skrittade en runda på 15 minuter, grymt gjort av henne tycker jag.. Olga är faktiskt ganska stor med Frida ändrade snabbt åsikt och tyckte att hon var en väldigt snäll och mysig häst.

Förresten kändes Felix ren och fin i kroppen idag. Vi skrittade som sagt bara ut i ca 15 minuter bara för att jag skulle kunna känna på honom och han kändes inte öm i sitt steg eller någonting, dessutom var han otroligt positiv och man kunde inte märka på varken honom eller hans kropp att där fanns någon smärta. Glad blir jag att det bara var tillfälligt med ont i fossingen :D

Väl hemma hade syskonen maten färdig vilket självklart bestod av: damdamdamdaaaa, taco! Nu är det bara mys och soffläge som gäller, Frida åkte hem får en stund sen..

Nu säger jag godnatt, kommer troligen vara död av trötthet i morgon i skolan. Dygnet vänder sig snart och man kommer tillbaka in rutinerna, hoppas jag i alla fall! Jag förstår inte ens vad jag gör uppe nu, det är ju toksent och jag kan verkligen inte sova.. Suck.

Felixen är fortfarande halt men är väldigt mycket bättre än i förgår - bara att han är på bättringsvägen glädjer mig! Var bara tvungen att säga det, hehe. Fick ta ut Olga en runda i skogen idag i stället, Linnea hade kommit hem och ville gärna ut på en skogstur. Felixis fick bara mysa idag, mitt lilla troll.

Hallå Linnea.
Det blå fleecetäcket är några år gamalt nu då jag hade det till vår gamla travare. Bara som en parantes till det hela måste jag säga att det är på tok för litet för Felixen, men det passar utmärkt till att värma mina ben så ;) haha. Men, tillbaka till ämnet: jag fick det av en kompis i julklapp för 3 eller 4 år sen så jag vet inte var det är inhandlat, om det fortfarande säljs finns det troligen i någon butik/e-handel som säljer Jacson-produkter. 
Här är en länk till affärer/internet-sidor som säljer Jacson-produkter http://www.jacson.se/sv/hittabutike-handel.
Hoppas att det var till någon hjälp! :)


Gellan som hon kallades, vår gamla travare som vi tyvärr blev tvugna att lämna iväg för några vintrar sen. En himla trevlig och pigg dam!

Bildbomb från dagens skogstur med lillasyster, Olga och Felixen.
Vädret har varit tokigt bra idag, trots att det är kyligt. Det är precis sånt här väder som får mig att må toppen, när solen skiner från klarblå himmel. Sen om det är minus eller plus spelar inte så stor roll i såna här lägen (även om jag absolut föredrag plusgrader), uteritter i sånt väder får 10/10 från mig! 

Eftersom det är för fruset i padocken fortsätter uteritterna trilla in, så länge det är så pass få minusgrader är det bättre underlag i skogen. Felixen och jag red barbacka som vanligt, mysigare så och sen är väl egentligen hemligheten att jag vill sitta mellan honom och ett fleecetäcke så jag slipper frysa.. Dessutom är babbisen himla skön att rida barbacka på, galoppen ska vi inte ens tala om. Alla som inte har en lika bäst häst som Felix borde vara avundsjuka - jappjapp!

Lillsyrran följde med på Olga idag igen, stor och liten flyger fram genom skogen himla bra faktiskt. På bilderna ser ni bättre Jennie och Olga tillsammans, fötterna räcker inte långt kring magen men det funkar superbra ändå! Uteritten blev ganska lugn idag eftersom vi tog en längre runda där det är mycket skritt i granskog och sånt mysigt, I just love it.



Sanningen den svider men även världens vackraste har sina fula sidor...


Hejdå mammsen säger Felix.

Hur har min dag sett ut? Just the same as always, eller nästan. Upp ur sängen för att träna, blev 20 min på crosstrainern och sen frulle på det. Vidare ut till stallet med lillasyster Jennie och slänger upp henne på Felix, jag tänkte att vi skulle ut i skogen och att han nog var den snällaste, vilket han också är enligt mig. Det fungerade kanske inte så bra som jag trodde, han var absolut inte dum eller något sånt men... En aningens stark och gick helst upp i rumpan på Mitch hela tiden utan att lyssna på Jennie, gissar att det berodde på att han inte är så van vid andra ryttare och inte kände tillräckligt mycket trygghet utan mig på ryggen och därför sökte sig till Mitch. Jennie höll ut en stund men orkade inte mer sen (det är inte superroligt att inte få hästen man sitter på att stanna, Jennie är inte så stor och har inte jätte mycket att säga till om heller) så hon fick ta Olga som visserligen är lika stor som prinsen min, om inte större och jag tog över älskade Felixen. 
Uteritten fortsatte felfritt och syrran kom himla bra överrens med Olga faktiskt, fram tills vädret blev förjävligt hade vi roligt och galoppade en massa precis som det brukar bli när jag och Linnéa är i farten. Regn, snö och massa vind är verkligen inte roligt när man är ute i skogen och rider - jag var blöt ända in på kroppen och frös som ja, gud vet vad?
Måste säga att Olga och Jennie såg sjukt grymma ut ihop! Olga är en bjässe och Jennie är det inte, fungerade hur bra som helst trots att benen inte räckte långt kring magen, hehe. 



Jennie & Felixen, Linnéa & Mitch




Till höger är min tränare och Olga, till vänster är Jennie med någon shettis.

Idag blev det en sväng i vintermörkret med Bobben, Linnéa & Mitch. Robinson är en hingst som står ute hos min tränare, som jag nyss har börjat rida och som är riktigt trevlig och social. Är redan lite småkär i honom, fast långt i från så kär som jag är i Felix, min fina prins.

Felix har förresten haft lite småont i sin fossing nu den senaste veckan, men det är på bättringsvägen så snart ska han få komma ut och bralla av sig lite igen. Till råga på allt har jag haft fullt upp med skola och praktik så jag har inte kunnat vara hos Felix alls så mycket som jag vill. Saknar min babis och våra skogspromenader någon enormt faktiskt.. Men snart är skolan slut för detta året och jullovet ska bli mitt och Felixens!

---

 

Hästarna var kanon idag! Felix hade energi till tusen men betedde sig himla bra, han tar sig nu min prins! Efter en miniträning red vi ut i skogen en runda och galoppade en massa, han har verkligen börjat tycka det är super-roligt nu när han greppat poängen om det hela.

Sen var det Himlans tur, nästa objekt att rida in. Jag satt på henne i några minuter bara och var bara ytterst lite spänd. Dock har hon sin mors tendenser i sig - stå på bakbenen hela tiden. Planen är att hon ska vara inriden inom den snaraste tiden. Hon kan nog bli en kanonponny, men usch vad stor jag känner mig på henne!

Idag ska jag ut till min prins i det uunderbara vädret. Har inte varit hos Felix på en vecka och det känns verkligen som en evighet. Fan vad jag hatar skolan, varför ska den ta så mycket tid så hästarna blir lidande? 

veeeeeeeet ni? Idag var första gången jag åkte av Felix, tycker själv att det är ganska skillat. Jag har ridit in/ridit honom nu i ungefär två månader och har lyckats sitta kvar trots att han fått några få utbrott.

Fast..... idag tog nerverna över. Felix är livrädd för kossor och en hel flock kossor kom springande i full fart, Felix flög i luften (stegrade, sparkade, hoppade och sprang). Sen ett tu tre låg jag på marken, en lårkaka och ett skrapsår på hakan rikare!

Dock kan jag tycka att det var på tiden, både för min och hans skull. Detta var Felix första gång han fick av en människa och bara det skrämde nog honom minst lika mycket som kossorna, med tanke på att han enligt Linnéa sparkade efter mig när jag trillat. Sen är det nyttigt att trilla av i mellanåt enligt min åsikt och sist jag trillade av minns jag knappt, det var nog ett halvår sen i alla fall.

Älskade lilla Felixpojken,

Och jo förresten, när vi hittade Felix igen var han både en tygel och ett bett fattigare.. Hur har det gått till? 

Igår var jag ute i stallet, som vanligt... hehe.
Jag longerade robban en runda (hingsten) och det var lagom spännande. Först att ta in honom vilket innebar att gå 50 meter förbi en hage med ston för att sen longera bredvid den hagen och tillslut släppa ut honom igen.. Visserligen var han ganska lugn men man kände att han mer än gärna hade exploderat och hoppat in till stona, det var till att uppehålla honom med något annat hela tiden.

Efter det mös jag med Felix en runda i hagen och så borstade jag även Lanza lite (felix mamma). Hon är inte så van vid människor och så men det gick bra, jag fick lov att borsta en liten stund och även krama om henne lite utan att hon sprang iväg. 


Bara tanken av att du vilken dag som helst kan försvinna från mig gör riktigt ont. Varje gång jag ser dig, känner din doft och rör vid dig så tränger tårarna fram. Jag kan inte tänka mig en vardag utan dig, en vardag utan att kunna se fram emot att möta dina ögon igen. Känslan av att vara i din närhet, den är som att flyga bland molnen.

AAAH, GLAD
Idag "hoppade" min prins (felix då såklart) för första gången och ojojoj vad hans hjärna blev trött. Vi hade en linje på långsidan, lagom avanserat. Sen var det bara att hålla fart och styra lite. Det blev bara några skutt tills han tog tag i det, sen fick det räcka för han blev supertrött både psykiskt och fysiskt. 

Efter det mös vi lite och sen fick han hälsa på transporten (första och enda gången han åkt var det riktig jävla fight så han är inte bra vän med den) och han steg upp två steg och stod helt lugnt, sen fick han backa ner igen. Det räcker fint, man måste ta ett steg i taget. 

Jag är så stolt över min ögonsten! Känner att jag bara svamlar en massa nu, så nu blir det sängen! 
Godnatt


Lustig bild, men det är bara för att vi är som vi är <3