oonlyamanda

Hallojsan!
Har inte varit så överaktiv här nu och jag gissar på att jag inte haft så värst mycket att säga heller. Skolan har börjat och jag är helt slut, även om vi bara haft lugna lektioner dock långa dagar. 

Igår var jag i alla fall ute i stallet och red Felix som var fruktansvärt tjurig, gissar på att det är för jag inte varit där på några dagar. Sen red jag även min tränares pappas häst, en riktigt fin liten svart nordsvensk. Hon var hur trevlig som helst, galet pigg men ändå så lätt i handen och arbetsvillig. Verkligen en kalashäst!

Här om dagen var jag hos Mio också ju, han var inte sig själv kan jag säga. Också sjukt tjurig och vägrade gå framåt i mellanåt och jag kan säga att det är hans MINSTA problem med tanke på att han brukar stutsa fram!

Nu ska jag bege mig till min älskade Mio, har inte varit där och ridit på aaalllt för länge. Har inte Aleks ridit honom något så lär han ha sååååhääär mycket energi, men det blir roligt! :)

Ikväll blir det att stoorstäda hela mitt rum, jag är jätte nojjig och städar alltid. Men på något vis känns det som att nu när skolan börjar, då vill jag ha allt i tiptop-skick så jag slipper tänka på det.
Bara jag som HATAR att ha det stökigt och har allting på rätt ställe alltid? Riktigt skönt faktiskt.  

Nedan kommer några bilder från när jag red Felix igår. 
Fy för hundan vad duktig han var! För det första så svängde han hyfsat ordentligt i traven, vilket han tycker är skitsvårt så han blir ganska  vinglig. Sen så tog han för FÖRSTA gången min galoppskänkel på direkten. Innan har det tagit några meter innan han fallit in i galoppen, men nu tog det verkligen inte mer än en sekund, är så himla stolt över honom! Sen så travade vi över minikrysser som vanligt för att han ska bli bom & hindervan och då skuttade han över för första gången, i stället för att bara släpa benen efter sig i traven.

Min fina kille börjar mogna till sig och bli lite ordentlig, en blivande stjärna hoppas jag!

Goddagens!
Nu är jag hemkommen från en runda på gymmet, det blev armarna som fick arbeta idag med tanke på hur klen jag är i dem. Just nu väntar jag på Nelly så sen ska vi och Angelica cykla ut till stallet och vipps så fick jag även min konditionsträning! Saknar min Felix älskling, har inte varit hos honom på två dagar, världens finaste..

Vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska tänka, vet inte vad jag ska göra. Det sista jag vill är att du ska försvinna. Ena halvan av mig ser mörkret, andra ser ljuset. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte förlorar dig på länge, helst att jag inte förlorar dig alls. Där är så mycket vi uppnått tillsammans, vi har kommit så långt och just nu är du på riktigt något av det bästa jag har.
När jag hörde orden fick jag klumpen i magen. Självklart har jag vetat detta hela tiden men lyckats trycka bort det. Men nu när jag mötte sanningen tryckte tårarna på bakifrån. Det är verkligen detta jag varit rädd för hela tiden, att jag skulle fästa mig och att du sen skulle försvinna ifrån mig.
För jag har faktiskt fäst min något fruktansvärt mycket, du är min bästa vän. Är jag borta från dig en ynka dag får jag dåligt samvete och tror att jag sviker dig. Men tro mig, jag lämnar inte dig frivilligt. Ska vi skiljas åt är det av någon annans vilja, verkligen inte på grund av mig.
Är det något som får mig på bra humör så är det att vara hos dig. Ditt nafsande i håret och dina busiga ögon, hela ditt underbara sätt att vara på. Det som gör mest ont är att jag märker hur mycket du fäst dig vid mig också, vi hör ihop. För få korta sekunder kan jag ångra allt jag lärt dig, att jag ens började arbeta med dig. För det kommer bara ge mig så fruktansvärt mycket smärta i slutändan. Men i samma sekund ändrar jag mig och kommer på att du har gett mig en av de underbaraste tiderna i mitt liv - på fullaste allvar.

Du är värd allt guld på jorden, jag skulle göra nästan vad som helst för att du skulle bli min aldeles egna prins.

Nu ska jag bege mig till världens bästa plats, till min prins! Det har varit alldeles för varmt för att cykla dit och rida idag men nu börjar det svalna av lite, så nu ska jag ut och andas in kärleken - hästdoften.

Hej alla mina underbara 10000000 läsare!
Idag har jag varit ute hos min älskade prins och myst en massa. Jag orkade inte ta på mig ridkläder för att cykla en mil i detta varma väder så det blev shorts och linne!

När jag kom välkomnade Felix mig varmt, min fina lilla phååny! Sen har vi trixtränat (buga & kramas), ridit lite barbacka & gjort fina akrobatiska konster. Felix tycker nog jag är en väldigt underlig människa som gör massa knasiga saker med honom, men det är bara nyttigt! För en månad sen hade jag bara kunnat drömma om att ställa mig på honom, nu rörde han inte en fena utan tyckte nog bara jag var en fet tönt!

Jag är en person som tycker det är otroligt viktigt att ha en lugn harmoni kring hästarna, jag tackar Ida min underbara tränare för detta eftersom hon lärt mig att tänka så. Visst, en häst kan ha hett temprament och så vidare. Men de ska inte vara rädda för allt och alla, det ska inte heta att "nej usch, fäll ner paraplyet för han blir så rädd". Lär hästen att det inte är farligt istället, jag lovar att allt blir mycket smidigare och mysigare om man från början förklarar för hästen att du ska inte vara rädd, detta är ingen fara!

Felix börjar gå åt detta hållet, i alla fall när det är jag som är med honom. Då är ingenting läskigt längre, så jag har ju lyckats hittils med mitt mål!

Fick en fråga för ett tag sen om Mio var min häst och jag tänkte att det kanske är dags att berätta hur det ligger till med mig och alla hästar. Så nu tänkte jag börja berätta om Mio där även Ortus kommer slinka in eftersom dem står på samma ställe.

Jag började rida hos R & A som liten, minns inte hur gammal jag var men det var på lågstadiet någon gång. R & A var nära vänner till min mammas ex-sambo och det var på det viset som jag fick in min fot där. På gården fanns en liten shetlandsponny vid namn Emmy som jag fick komma och rida.

Jag hjälpte även R & A att köra in hö och liknande. Redan då trivdes jag otroligt bra på gården och stod alltid och drömde om de "stora" hästarna som fanns där. Redan då fanns Briam på gården, han är en hingst efter Briar som jag har ridit en hel del. Jag kommer ihåg att Briam var min favorit och Ortus var Rebbes, båda var då hingstar och sprang runt så ståtligt i hagarna. Som liten trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle få sitta på hästarna som stod där. I slutet av den perioden föddes även Mio och Sunshine, två urgulliga föl. Sunshine blev såld men Mio fick stå kvar. När jag började bli för stor för Emmy och när vi köpte vår första ponny slutade jag så småningom att rida hos R & A.

Något år senare satt jag och titta annonser och fick syn på att R & A behövde hjälp med sina hästar. När jag kom dit för att prova var det som om min största dröm gick i uppfyllelse, äntligen fick jag sitta på dem! Den första jag fick rida var Mio som inte var så långt kommen i ridning, vi skrittade bara rundor och jag blev kär - efter det var jag fast. Vi gick sakta framåt tillsammans och tillslut sprang han runt i form på fri vilja, mysigare häst får man leta efter. Mio har alltid varit som en liten hundvalp, jag har aldrig någonsin sett honom det minsta lilla sur. Trots att han var yngst och mest oerfaren var han den snällaste av dem alla, min prins som jag bestämde mig för att jag aldrig någonsin skulle släppa taget om. Jag red även Briam (den fullkomligt galna men underbara hingsten) men det var alltid Mio jag satte före och honom jag gillade mest.

I slutet av denna perioden blev jag, R & A ovänner av ett privat missförstånd som jag ser det och jag klarade inte av att vara kvar så jag lämnade - det var de svåraste jag gjort. Jag slets i bitar, jag var tvungen att ge upp Mio. Jag ville så gärna stanna men det fungerade inte när stämningen var så jobbig mellan oss tre.

Dessa två åren utan Mio har tagit hårt på mig. Jag har suttit och gråtit många kvällar, där finns ingen häst som har träffat mitt hjärta som han gjorde. En del av mig ville ringa upp, be om ursäkt och få allting överstökat men jag vågade inte. Istället plågade jag mig själv med gamla bilder på Mio och fick nöja mig med att titta på honom varje gång jag åkte förbi hagen, vilket jag gjorde varje dag till och från skolan. Fy för vad ont det gjorde i mig.

Under detta uppehållet dog även R av cancer och det gjorde allting svårare. Jag och R stod varandra närms och han fanns alltid där för mig när jag var där uppe. Han var med överallt och var en av de snällaste människorna jag träffat. Det gjorde så jävla ont i mig rent ut sagt att vi skilldes åt som ovänner, jag hann aldrig ens be om ursäkt innan han dog. Detta gjorde det ännu svårare att ta upp kontakten, det kändes som att jag bara skulle vara ivägen för A om jag ringde.

Senare fick även A cancer, men hon överlevde som tur var operationen, cellgifterna och allting.

En dag tyckte jag att jag inte kunde se Mio i hagen och då drabbades jag av panik. Har jag träffat honom min sista gång? Kommer jag aldrig få se honom igen? Var är han? Och tillslut tog jag modet till och skickade ett sms till A och det visade sig att han fanns kvar och vi bestämde att jag skulle komma upp och hälsa på. A sa att man skulle glömma och förlåta - alla gör misstag.

A behövde även all hjälp hon kunde få efter allt hon gått igenom och eftersom cancern tog hårt på henne. Efter detta började jag rida där igen. Det var en självklarhet att det var Mio jag skulle rida. Så nu är det Mio och Ortus jag rider. Ortus hade jag aldrig ridit innan men han blev en av hästarna jag skulle rida. Mio och jag är som om vi aldrig skildes åt, han är verkligen det finaste som finns. Självklart har han förändrats mycket, trots att han stått still en hel del. Nu har han lärt sig att livet är otroligt roligt och att busa och skutta är kul. Han är fortfarande samma underbara, lugna och vackra häst men han har laddat upp med mer energi bara.

Briam står fortfarande still men jag hoppas verkligen att vi ska börja sätta igång honom någon dag. Galnare och roligare häst får man leta efter, fy fan vilken åktur säger jag bara.

Men som sagt, Mio är inte min men jag hoppas att han en gång blir. Mio är den finaste jag vet i hästvärlden, vi har klickat och att mista honom var som att mista min bästa vän. Det är verkligen en av de värsta smärtorna jag varit med om. Men vi hittade tillbaka till varandra och jag antar att det är de som räknas.

Bilder från första omgången jag red Mio. Både från hans spända unghäststunder och hans lugna Miobeteende.



Och lite nya bilder från efter vår återförening:


Som ni kan se på bilderna hade Mio svårt att ta sig i hullet för några år sedan. Han var hos vetrinär och tog prover och liknande men där var inget fel. Huvudsaken är att han lagt på sig nu i alla fall!

Hej igen!
Nu har jag kommit hem från en fullkomligt underbar dag i stallet. Felix var hur duktig som helst idag, galoppen var dock jobbig men han fick till två godkända galoppfattningar. Han är ju som sagt under upplärning och har bara "galopperat" i ca tre veckor vilket betyder att kraven inte får vara för höga.

Efter vi ridit en stund så blev det bara en massa mys i padocken. Felix sprang efter mig som en liten hund, vilket också var målet. Vi tränade lite trix och han fick rulla sig en massa i grusen.

Jag och Felix har verkligen blivit bästa vänner! Det är så skönt att känna att han litar på mig och att han verkligen trivs med mig. Underbart är ordet: att komma till stallet och bli bemött som om jag var det bästa han visste.
Jag är så glad att jag har Felix, att jag har hästarna. Utan hästarna hade jag inte varit den jag är. Att bara vara hos hästarna är det bästa som finns, inga krav, inget tänkande utan bara må bra.
Jag älskar dig Felix.

Hallo allesammans!
Idag har jag varit i stallet i stort sätt hela dagen vilket resluterar i inget bloggande. Mio var HELT klockren idag, otroligt lyhörd och sammarbetsvillig. Vi skuttade även lite, det var två år sedan jag gjorde det med honom (när han var liten bäbis). Mio ÄLSKAR att hoppa och tycker att livet är skit-kul då, jag kan tycka att han tar i ONÖDIGT mycket men det är väl något som kommer släppa i takt med att han blir äldre och mer erfaren. Älskade häst.

Otrus kändes också otroligt bra idag, han är jätte tung i sig själv vilket gör han väldigt jobbig att rida. Dock var det inte lika farligt idag som det brukar vara. Skuttade även med Otrus lite, har hoppat honom en gång innan och han är faktiskt himla rolig.

Förresten så har jag fått en fråga om Mio är min häst och svaret är tyvärr nej! Vill inte att det ska bli några missförstånd så jag ska sätta mig ner och skriva om alla hästar och förklara lite mer nogrant, känner att jag varit lite slarvig med det!

Tjenare!
Idag har jag faktiskt varit världens bästa vän och agerat fotograf och hästskötare till världens bästa Disa, nice ha? Det är faktiskt lite mysigt att vara på ponnytävling tycker jag, jag har lämnat ponny-perioden bakom mig så allt känns så litet och gulligt! Måste ta och tävla en ponny innan jag fyller 18, then it's to laaate!

Disa och Hemliz var duuktiga idag, dock är Disa lite smått sjuk så hon flåsa ju som en gris efter hon ridit! Himla roligt tyckte jag. ( Skadeglädjen är den enda sanna glädjen?) mohaha.


Förresten så är jag sjukt toppad, är så jädrans fest-sugen så jag vet knappt vad! AMANDA WHANTS TO PARDEEY!

Hallåja :)
Jag och vädret var inte riktigt överens idag! Så fort jag började cykla till stallet (turen tar nästan 30 min, 9km dit)
började det regna och avtog en stund efter jag kommit fram. När jag sen skulle cykla hem VRÄKTE det ner, stackars mig! Nej men nog bölat nu, det var faktiskt värt det!

Det märktes att Felix stått i en vecka, kanske hade jag fel om att han tyckt det varit otroligt skönt? För jädrans vad glad han var av att se mig (lite skryt här nu). Felix var så gosig och släppte mig inte med blicken så fort jag lämnade honom. När vi väl skulle rida var han fruktansvärt toppad och tyckte att busa var himla roligt, howdy cowboy säger jag bara.. Fast hellre att han visar energi än att han tycker livet är tråkigt. (som han tyckte för en månad sen)

Galoppen gick rent åt skogen idag, busa var mycket roligare. Han har visserligen bara galopperat typ 3 gånger med mig innan så man kan ju inte kräva allt för mycket. Traven var han dock j*vligt fin i, slappnade av som om han gjort det 1000 gånger innan.

Jag ska gifta mig med min fina Felix, mitt "lilla" busfrö!

Nu ska jag cykla ut till finaste Felix, har inte varit hos honom på säkert en vecka eftersom jag varit iväg och så. Dock tror jag inte han lidit allt för mycket av det med tanke på hur j*kla bra han skött sig på sistonde, han blir bara duktigare och duktigare för varje dag som går.

Idag ska jag nog bara ta det lugnt, mysa en massa och rida en runda. Har saknat Felix så otroligt mycket, min nallebjörn. Så fruktansvärt mysig är han. Jag lovar!

Hej finisar!
Idag har jag äääntligen varit hos min älskade Mio, också Otrus såklart! Har inte varit uppe hos A på en hel månad av olika anledningar och det har känts som en hel evighet kan jag säga... Mio var underbar idag, skötte sig hur fint som helst! Fast visserligen är han ju bäst så jag är alltid mer eller mindre nöjd med honom. Jag och Ortus bråkade dock en del idag, vi var inte allt för överens men så kan det ju gå ibland.

Hatar verkligen att vara ifrån Mio för länge, min "lilla" bebis är han! Världens finaste.