oonlyamanda

Igår var jag ute i stallet, som vanligt... hehe.
Jag longerade robban en runda (hingsten) och det var lagom spännande. Först att ta in honom vilket innebar att gå 50 meter förbi en hage med ston för att sen longera bredvid den hagen och tillslut släppa ut honom igen.. Visserligen var han ganska lugn men man kände att han mer än gärna hade exploderat och hoppat in till stona, det var till att uppehålla honom med något annat hela tiden.

Efter det mös jag med Felix en runda i hagen och så borstade jag även Lanza lite (felix mamma). Hon är inte så van vid människor och så men det gick bra, jag fick lov att borsta en liten stund och även krama om henne lite utan att hon sprang iväg. 


Bara tanken av att du vilken dag som helst kan försvinna från mig gör riktigt ont. Varje gång jag ser dig, känner din doft och rör vid dig så tränger tårarna fram. Jag kan inte tänka mig en vardag utan dig, en vardag utan att kunna se fram emot att möta dina ögon igen. Känslan av att vara i din närhet, den är som att flyga bland molnen.