oonlyamanda

 



Även fast jag försöker att inte tänka på det, försöker att glömma så jagar det ständigt i kapp - hindrar mig från att andas. Det är så tomt utan dig, utan din livliga energi och dina busiga ögon. Du fick aldrig bli gammal innan vi tog dig i från världen, varför skulle det vara just du? Varje tår jag fäller nu är för dig.

Ibland känns det som att du aldrig funnits vid liv, det har gått ett år men känns som en hel evighet. Ibland känns det som det var igår du la dig på toalettgolvet och tittade på medans jag gjorde mig i ordning innan skolan. Men ändå känns det som en evighet sen du la dig rakt över mig på golvet för att busa.

Det gjorde så ont när vi skickade dig till himlen. Du hade så många vackra sidor men dina dåliga var för farliga för att övervinna dem bra. Jag försöker att bara minnas dem bra, jag vill inte minnas alla strider vi hade. När vi skaffade nya hundar kändes det som att jag svek dig, som att du aldrig betytt något.

Jag tror aldrig att en hund kommer kunna ta platsen du hade, där var något speciellt som gjorde dig till väldens bästa. Du var en del av oss, en del av familjen. Jag älskade ditt sett att se på oss, man märkte att vi var det absolut bästa du visste.

Jag hoppas du har det bra där du är och att du har funnit din plats. Om du tittar på oss så hoppas jag du förstår varför vi gjorde som vi gjorde och varför du är där du är. Att ta dig från jorden var något av det svåraste jag varit med om.

Vänta på mig där du är. Jag kommer en dag och då ska du få naffsa mig i magen tills pappa får ta bort dig för jag inte kan andas mellan skrattatackerna. Du ska veta att jag saknar dig, jag känner inte samma trygghet när inte du finns här. Var du hemma var där ingenting jag var rädd för, för jag visste att du hade backat upp i alla lägen. Vi älskade dig och gör fortfarnade, men beslutet vi tog var den enda rätta utvägen. Förlåt och tack för allt du givit, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Ta mig dit igen, bara en gång till.